En ledig vardag

Jag fick faktiskt vara ledig idag. Skönt, men jag beundrar mig själv för min förmåga att "slösa" bort ledighet genom att inte göra någonting. Jag tycker å ena sidan att ledighet ger en möjlighet att lalla omkring lite sonika och ta det lugnt, men å andra sidan finns det massvis med saker jag skulle ha kunnat göra. Göra nytta... hur lockande låter det på en ledig dag?

Mina saker som jag beställt har ännu inte anlänt, jag hade hoppats på att de skulle komma senast på fredag. Iofs har jag så mycket krafs i min sminkväska att jag egentligen borde städa lite i den, men jaa... läs föregående stycke.

Igår hittade jag två gamla böcker med låttexter från de ljuva åren 1998 och 2000. Jag satt på golvet i arbetsrummet och sjöng "Stranded", "Vinden har vänt" och "Too much". Alpha och P. uppskattade detta väldigt mycket, så jag tror jag ska söka till Idol i vår *harkel*. Vem kommer annars ihåg popgrupper som Popsie och Solid Harmony? Jag hade faktiskt glömt bort att sådant har existerat. Tänk vad fint det kan vara att hitta sådant därnt gammalt grejjs, även om jag blev lite konfunderad över att jag verkligen, på riktigt, skrivit ut noterna till "All I have to give" och spelat dem på piano. Jag var en smygBSB:are, huyj!

Det här är J. och jag en sommarlovsdag i början på 2000-talet. Fast bilden ser mer 1970-tal ut :)

nämen lilla Fiat*

Usch, jag känner mej helt äckligt stressad just nu. Idas och Anders bröllop närmar sig och jag vet ännu inte vad jag ska ha på mig. På jobbet sker också så mycket hela tiden att jag ibland känner att jag inte riktigt hänger med. Men det är ju roligt förstås, det är klart.

I lördags var jag med mami till KokkolaKarleby och handlade lite kläder och undersökte den svenskspråkiga servicen. Sen hälsade vi på mammas faster i Kronoby. Hon blev förvånad då hon hörde att jag var "lärarinno" å så undrade hon om hon borde niga för mig. Det var lördagens mest humoristiska kommentar, fast inte lika rolig då jag återberättar den.

Jag har också syndat. Jag vet att folk brukar bikta sig på bloggen och nu har jag sjunkit så lågt att jag också gör det. Det är dåligt med rea... titta nu vad lookfantastic.com har gjort!

(alla bilder från www.benefitcosmetics.com)






* Lilla Fiat, det var vad min bror trodde pappa kallade mig som barn.

Vad är det för en dag?

Idag är det ingen vanlig dag. Det är minus 25 grader utomhus och dessutom har jag åter fått cykla till jobbet efter ett långt jullov. Att pussla ihop ett schema som passar samtliga personer i ett arbetslag är ingen lätt uppgift, det gick väl sådär. I skrivande stund kan jag i alla fall avslöja att jag i framtiden kommer att få ha lediga torsdagar! Jajaaa, det känns väl inte så särskilt lyxigt just nu. Men vänta ni bara tills vårsolen vågar sticka näsan över molnkanten, då är det efter mig ni kommer att kasta de avundsjuka blickarna.



Det är alltså så jag ska tänka den sista varje månad... pengar betyder ingenting. Solsken, ledighet och att växa som människa - det är det som är det viktiga i livet. Eller hur...

(Men en kappsäck full med pengar det är också bra att ha!)

Ett nytt år, fler grå hår

Ett nytt år ska börjas med pompa och ståt. Visst, detta nya år började på både bra och dåliga sätt. Vi har äntligen fått vår lilla bebishund till Västermalm och han är söt och go å duktig. Visst är det lite besvärligt att stiga upp mitt i natten då han vill ut å kissa, men sånt är ju livet för en nybliven hundägare. Jag längtar till den dagen vi får gå ut å gå med honom på vägen. Men innan dess måste han vaccineras.

Den dåliga eller snarare sorgliga starten på året tänker jag inte orda dessmera om. Det händer hemskheter ute i världen som inte alltid berör en i och med att man inte själv är emotionellt insatt. Visst kan man känna sympati med offer för diverse olckor, naturkatastrofer och dylikt, men man är inte drabbad... man har distans. Några dagar in på år 2010 sitter jag och funderar och mår rent ut sagt dåligt. Jag förstår inte människan och hur hon tänker eller inte alls tänker i vissa situationer. Jag blir ledsen och framför allt rädd, jag är en väldigt känslig person.

Jag håller mina tummar och hoppas allt går bra, vad mer kan jag göra. Jag måste fokusera på det positiva i vardagen, just nu är det Alpha.

jag är med hund!

Jajaa, jag vet. Hundar inte prata och mänskor inte föda hund. Men man får väl skoja till det lite. Om exakt två långa dagar, 48 timmar alltså, kommer en ljuvlig liten (?) tingest kallad Action ha flyttat in hos oss. Vår nyårsbebis avhämtas från Närpes och blir stadsbo, antagligen byter han namn också sådär som folk och fä brukar kunna göra då de flyttar och "börjar om". Men antagligen blir det väl så att vi kan ta hunden från Närpes men inte ta Närpes ur hunden (okejokej... jag tappade spåret nånstans där).

Och så har jag jobb! Jobb hela vårterminen fram till varma juni. Hurra för mig, om ingen riktar strålkastaren på mig så gör jag det själv och sjunger en liten fin sång om hur bra livet kan ordna upp sig i I-landet Finland. På tal om strålkastare så borde man knåpa ihop en dikt eller högst tio och skicka in till Arvid Mörne-tävlingen. Men stundens lättja övervinns sällan av nåt annat. Därför sätter jag punkt efter några ord till och slänger mig på soffan och läser Lotta.

arglista 1

• Jag har eventuellt inget jobb efter jullovet. Verkligt uppbyggande och ett meddelande som höjer arbetsmoralen i novembermörkret.
• Jag har inte fått något paket på posten ännu. Jag trodde på posten i Jakobstad och har bejublat deras arbetsmoral. Men också ni era Brutusar... ni är av samma skrot och korn som de i Vasa.
  
• Varför är det beroendeframkallande att äta godis? Jag vill bara äta ett godis men det blir alltid fler...
  

(Obs. en arglista saknar oftast all rimlighet. Skribenten till en arglista brukar sällan rannsaka sig själv innan han/hon spyr galla över orimligheter.)

Att ta sig samman i höstmörkret

Förra veckan bestämde jag mig för att ta tag i träningen och försöka komma igång med lite promenader och löpning sådär som uppvärmning inför skidsäsongen. Det gick ju bra förra söndags då jag bestämde mig, var ute på en 1½ timmes snabb promenad och sedan till och med orkade registrera träningen på funbeat. Men sen blev jag ju sjuk och det där med träning var ett minne blott. Om jag ska vara ärlig så kändes träning som något trevligt som jag inte kunde göra under de dagar jag hostade som mest. Imorgon då jag ska ta itu med lite spring på r-i-k-t-i-g-t så kommer jag ju inse att jag verkligen var illa däran förra veckan och hallucinerade och var sinnesförvirrad. Nåja, jag ska ta mig samman nu... alltså imorgon... jag är ju inte riktigt frisk än... det var faktiskt mamma som sa det...