Underbara måndag!

Det är helt löjligt hur ett telefonsamtal kl. 9 på morgonen kan göra dagen alldeles fantastisk. Jag vaknade av telefonsignalen och konstaterade att det var chefen. Jag svarade och ljög som vanligt att jag alldeles bestämt nog var vaken och att jag inte alls låg i sängen och sussade. Chefen gav erbjudande om mer jobb och jag lovade att fundera på saken... fundera som i att inte riktigt vilja ge besked på en gång även om jag hemma i sovrummet utförde en liten vinnardans.

Saken är ju nämligen den att jag blev erbjuden fortsatt jobb redan för flera månader sedan. På vårterminen har jag jobbat 16h per vecka och det har känts hur lyxigt som helst, även om mina klädinköp onekligen har tärt på pengabingens innehåll i och med att en lön för 16 timmar är ganska värdelös. Läsåret 2010-2011 blev jag erbjuden 20h/vecka vilket var hejmåt som vi säger i Pedersöre, men såklart skulle jag gärna ha haft fler timmar i och med att det innebär mer lön. Och money talks... jag väntade nästan på ett samtal som skulle ge mej en eller två timmar mer... men inte förrän i juli/augusti.

Idag fick jag då samtalet och det blev 6 timmar till! Fatta! Jag går från vårens 16 till 26! Hur glad kan man bli egentligen? Vet du hur många Mollysar jag kommer att kunna köpa i höst?? Jag vet inte, men det känns bra just nu då jag nyss insett att saldot på kontot är harkel minst sagt blygsamt.

Sedan kan ju sådana människor som inte själva är lärare fundera på hur lilla jag ska klara av att öka mina undervisningstimmar och fortfarande hålla samma höga kvalitet och fortsättningsvis vara lika glad och trevlig? Nå... tio timmar till är nog piece of cake då jag ändå alltid tar med mig massor av jobb hem och ändå funderar på sånt. Nu ska jag dessutom ha två timmar svenska i en finsk skola varje vecka... med äiro-eleverna :) najs... det blir som massor av nya erfarenheter som jag hoppas hjälper mig då jag i framtiden behöver jobb.

Men hurra, jag gläds över alla mina framtida Mollysar :D och jobbet såklart!

Jag tror nog jag behöver den här till hösten trots allt!

Vad är det för en dag?

Idag är det ingen vanlig dag. Det är minus 25 grader utomhus och dessutom har jag åter fått cykla till jobbet efter ett långt jullov. Att pussla ihop ett schema som passar samtliga personer i ett arbetslag är ingen lätt uppgift, det gick väl sådär. I skrivande stund kan jag i alla fall avslöja att jag i framtiden kommer att få ha lediga torsdagar! Jajaaa, det känns väl inte så särskilt lyxigt just nu. Men vänta ni bara tills vårsolen vågar sticka näsan över molnkanten, då är det efter mig ni kommer att kasta de avundsjuka blickarna.



Det är alltså så jag ska tänka den sista varje månad... pengar betyder ingenting. Solsken, ledighet och att växa som människa - det är det som är det viktiga i livet. Eller hur...

(Men en kappsäck full med pengar det är också bra att ha!)

jag är med hund!

Jajaa, jag vet. Hundar inte prata och mänskor inte föda hund. Men man får väl skoja till det lite. Om exakt två långa dagar, 48 timmar alltså, kommer en ljuvlig liten (?) tingest kallad Action ha flyttat in hos oss. Vår nyårsbebis avhämtas från Närpes och blir stadsbo, antagligen byter han namn också sådär som folk och fä brukar kunna göra då de flyttar och "börjar om". Men antagligen blir det väl så att vi kan ta hunden från Närpes men inte ta Närpes ur hunden (okejokej... jag tappade spåret nånstans där).

Och så har jag jobb! Jobb hela vårterminen fram till varma juni. Hurra för mig, om ingen riktar strålkastaren på mig så gör jag det själv och sjunger en liten fin sång om hur bra livet kan ordna upp sig i I-landet Finland. På tal om strålkastare så borde man knåpa ihop en dikt eller högst tio och skicka in till Arvid Mörne-tävlingen. Men stundens lättja övervinns sällan av nåt annat. Därför sätter jag punkt efter några ord till och slänger mig på soffan och läser Lotta.