Kärlek är ganska abstrakt. Det är en känsla av trygghet och kärleken för mig är ett begrepp som byggs upp av lojalitet, vänskap och ärlighet. Sedan kan det ju finnas mer eller mindre fysisk eller mental attraktion inblandat.
Kärleken till mina vänner byggs upp av tillit, humor, lojalitet och ja... gemensamma upplevelser och erfarenheter. Många av mina vänner har funnits där sedan unga år och det är väl dem jag främst känner mig riktigt "hemma" med. Fastän vi inte pratats vid på en tid kan vi fortsätta från ingenting. Vi vet var vi har varann. Vi kan sitta tysta och titta på havet... vi kan sjunga vilt och prata i munnen på varandra och inte alls lyssna... det är ändå alltid samma kärlek.
Kärleken till P är rätt svår att förklara. Den finns där och jag kan inte direkt sätta ord på mina känslor. Han är min bästa vän och han förstår mig. På så sätt är det samma kärlek som till mina andra vänner men också så mycket mer. Han tröstar mig, muntrar upp mig och älskar mig fastän jag ibland är snudd på värdelös (och elak). Jag älskar honom på ett helt annat sätt och behöver honom för att må bra. Jag älskar också vår lilla bebis Alpha... fastän han bara är en hund.
Jag känner också stark kärlek till det svenska språket. Det är en fråga om identitet men också om uttrycksförmågan. Vad vore jag utan mitt språk och mina böcker. Jag vore ingenting, en splittrad själ...
Jag känner också Mollykärleken. Kärleken till Mollysystrarna och kläderna. Det är en fånig kärlek och nästan ett begär. Mollykärleken är materiell och kan inte mäta sig med de andra kärlekarna... den kommer alltid sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar