Kärleken är relativ. Troligen var mamma min första kärlek i och med att man antagligen känner starkt för den person som ger en trygghet, mat och leenden. Om en baby kan känna kärlek för en annan person är inte min sak att svara på.
I dagklubben var jag kanske lite kär i pojke som vi kallade Toffe. Han hade pottfrisyr för det hade alla på 1990-talets början. Det var egentligen ett triangeldrama och jag tror det mer handlade om ett missförstånd än kärlek... men i alla fall... det är den första jag minns...
(Och det här inlägget skulle ha blivit skrivet 2.12.2010. Ta tidsmaskinen och res tillbaka dit och läs det då)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar