Att ta sig samman i höstmörkret

Förra veckan bestämde jag mig för att ta tag i träningen och försöka komma igång med lite promenader och löpning sådär som uppvärmning inför skidsäsongen. Det gick ju bra förra söndags då jag bestämde mig, var ute på en 1½ timmes snabb promenad och sedan till och med orkade registrera träningen på funbeat. Men sen blev jag ju sjuk och det där med träning var ett minne blott. Om jag ska vara ärlig så kändes träning som något trevligt som jag inte kunde göra under de dagar jag hostade som mest. Imorgon då jag ska ta itu med lite spring på r-i-k-t-i-g-t så kommer jag ju inse att jag verkligen var illa däran förra veckan och hallucinerade och var sinnesförvirrad. Nåja, jag ska ta mig samman nu... alltså imorgon... jag är ju inte riktigt frisk än... det var faktiskt mamma som sa det...